En webbplats för äldre dramatik.
Från
1600-talet till 1939.
Dramawebben är en digital katalog över äldre, svensk, upphovsrättsligt fri dramatik från 1600-talet till 1939. Här finns cirka 300 pjäser från Stockholms arkiv lästa och beskrivna. Vi började med pjäser av kvinnliga dramatiker. Sedan våren 2009 inkluderas också manliga dramatiker. För närvarande ligger fokus på äldre barndramatik av kvinnliga såväl som manliga dramatiker.
- Miljövänlig kulturinformation sedan 20 januari 2004 -
Whats On Stockholm - Kultur och Nöje i världens vackraste stad:
kalendarium - teater - musik - club - opera - dans - konst - film - poesi - mässa - show- barn - litteratur
Teater Stockholm Whats On Stockholm nu - din lian i storstadsdjungeln!
13/1 sverigepremiär
Äktenskapet
Retreat from Moscow av William Nicholson
regi Eva Bergman
Stockholms stadsteater, Lilla scenen
Paret i pjäsen heter Edward och Alice. De har varit gifta i 33 år. Trätoämnena har varit desamma år efter år. Alice tjatar på sin man om att de måste prata mer med varandra, umgås på riktigt. Edward tycker att det är bra som det är. Han är nöjd med att lösa sina korsord och läsa sina historiska böcker.
− Pjäsen är en kärleksfull skildring av hur svårt det är att skiljas och hur dessa tre människor förändras under skilsmässoprocessen. Hur förändras vi av uppbrott i livet? Vad händer med människor när de utsätts för en svår konflikt? I botten finns en moraldiskussion om vilken rätt vi har att göra våra närmaste illa för att själva överleva, säger Eva Bergman.
Foto: Carl Thorborg
William Nicholson, som skrivit pjäsen, har inte gjort någon hemlighet av att det är sina föräldrars skilsmässa han skildrar . Retreat from Moscow gick fem månader på Broadway och nominerades till tre Tony Award, bland annat för bästa pjäs. Nicholson, nu en hyllad manusförfattare, startade som dokumentärfilmare på BBC och gick så småningom över till att skriva tv-drama. Sitt internationella genombrott fick han med Shadowlands som vunnit alla tänkbara priser först som BBC-film, sen som Broadwaypjäs och sist men inte minst filmversionen med Anthony Hopkins och Debra Winger i rollerna. Sen dess är han flitigt anlitad i Hollywood. Han har skrivit manus till Gladiator, Elizabeth:The Golden Age och First Knight för att nämna några.
I rollerna
Edward Lennart Hjulström
Alice Gunilla Nyroos
Jamie Richard Forsgren
Översättning Bengt Ohlsson
Scenografi och kostym Charles Koroly
Ljus William Wenner
Ljud Jens Ingolf och Ola Stenström
Mask Erika Nicklasson
@ Så här tycker vi om föreställningen.
Suveränt samspel mellan de tre skådespelarna!
”William Nicholsons Äktenskapet (Retreat from Moscow) innehåller allt från meningslösa och meningsfulla samtal, gräl, likgiltighet, slentrian och outsagda sanningar till ögonblick av varm kärlek. Eva Bergman har regisserat den brittiske dramatikern och haft förmånen att få arbeta med tre suveräna skådespelare – det äkta paret Lennart Hjulström och Gunilla Nyroos som spelar det likaså äkta paret Edward och Alice, samt den oerhört duktige Richard Forsgren som deras son Jamie.
Det är med huvudet och hjärtat fullt av tankar vi lämnar Stadsteaterns lilla scen. Vad innebär det egentligen att svika en annan människa? Eller att svika sig själv? Är det ett värre svek att överge sin fru för en annan kvinna efter 33 år än att undvika att säga henne sanningen, nämligen att man har varit olycklig, under alla dessa år? Vi får inget svar, samtalen leder inte framåt, precis som i verkliga livet, de leder bara runt, runt. Hur viktigt är det att överleva själv, och i vilken mån bör vi ta ansvar för andra människors liv och lycka?
Många frågor, få svar. Det är en tänkvärd föreställning med många skratt, men också tårar. Vi rekommenderar alla att se den, inte minst för det ljuvliga samspelet mellan de tre skådespelarna. En eloge också till översättaren Bengt Ohlsson, som har gjort ett strålande arbete med den engelska texten. ”
Äktenskapet, recension Mia Ruthman
WhatsOnStockholm.nu
2012-01-16
Spelas: 3, 4/2 kl 19 + 5/2 kl 16 Längd: 2 tim & 45 min.
I stugbyn Dungen går allt sin gilla gång. Kassören och Styrelseledamoten Maj-Beth står och diskar när märkliga röster tränger ur radion. De siar om att hon ska avancera inom föreningen och strax kommer bud om att Maj-Beth har blivit vice ordförande. Hon drabbas av maktberusning, förgiftar ordföranden och tar över hela föreningen, stödd av maken Lars. Ingen kan hejda hennes framfart har radiorösten sagt, ingen av kvinna född …
Välkommen till en frustande knäpp och egensinning tragikomedi; Om makten. Och manligheten. Och kvinnligheten. Och om vad som rör sig däremellan.Varning, här förekommer Musik, Komik, Dramatik och Blod!
Regi & bearbetning: Staffan Aspegren. I rollerna: Caisa-Stina Forssberg, Joel Holmgren,
Aleksa Lundberg, Olov Häggmark, David Sigfridsson.
22/1 premiär
Spöksonaten Av August Strindberg
Regi och koreografi Mats Ek Dramaten
Foto: Sören Vilks
Detta till en början missförstådda drömspel anses idag vara ett av Strindbergs centrala verk, som med sin banbrytande modernistiska form har haft stort inflytande på teaterkonsten.
I centrum för pjäsen står Direktören Hummel som på olika sätt försöker avslöja lögnerna och illusionerna omkring sig. En väv han själv, utan att förstå det, är lika djupt intrasslad i. I Mats Eks version görs Hummel av Stina Ekblad. Handlingen är förlagd till ett ålderdomshem och scenografin är signerad Bente Lykke Møller.
Uppsättningen innehåller, som så ofta när det gäller Mats Ek, en hel del dans och musik. Här återvänder han till Beethovens pianosonat som inspirerade till pjäsen – och det är ensemblen själva som spelar, vissa upplärda särskilt för detta tillfälle.
I rollerna: Stina Ekblad, Hamadi Khemiri, Niklas Ek, Thérèse Brunnander, Yvan Auzely, Ana Laguna, Gunnel Fred, Staffan Göthe, Melinda Kinnaman, Jonas Bergström, Johan Holmberg, Malin Ek, Etienne Glaser, Hulda Jóhannsdóttir
Bearbetning:
Mats Ek, Irena Kraus Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller Ljus Erik Berglund Peruk och mask Thea Kristensen, Barbro Forsgårdh
Lycka av Anton Tjechov Regi & bearbetning Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater, Stora scenen
Tjechovskt skumparty på Stora scenen
Konfetti, skum, drinkar, intriger, kärlek och ond bråd död.
När prisbelönte
regissören
Alexander Mørk-Eidem sätter upp Lycka, en bearbetning av Tjechovs ungdomspjäs Platonov,
får publiken följa med skådespelarna på en riktig fest.
Foto: Christian Friedländer
Tova är både grevinna och pank. Hennes gods är hotat och varför inte aktivera nätverket med en fest?
Självklart är Fredrik och hans fru Frida bjudna. Samt Fredriks bästa kompis Andreas och hans fru
Louise som även är Fredriks ex. Emelie som vickar för Fredrik kommer också – hon som Fridas bror
Jörgen är lite småförälskad i.
I rollerna:
Tova, änka efter greven Tova Magnusson
Andreas, son till greven Andreas Kundler
Louise, skådespelerska Louise Peterhoff
Lennart, godsägare Lennart Jähkel
Kristofer, entreprenör Kristofer Kamiyasu
Bergljót, godsägare Bergljót Arnadóttir
Emelie, kemistudent Emelie Jonsson
Åke, pensionerad politiker Åke Lundqvist
Jörgen, läkare Jörgen Thorsson
Ralph, affärsman Ralph Carlsson
Bahador, juridikstudent Bahador Foladi
Gerhard, affärsman Gerhard Hoberstorfer
Fredrik Lycke, lärare Fredrik Lycke
Frida, mammaledig Frida Hallgren
Micke, kriminell Michael Jonsson
Översättning Staffan Skott
Scenografi & kostym Christian Friedländer
Ljus Ellen Ruge
Ljud Niklas Nordström
Mask Ulrika Ritter
9:ans bord Av Carsten Palmaer och Tomas Bolme Klara soppteater
Välkomna till gamla Klara och till 9:ans bord där skalder, sångare och krönikörer avlöste varandra med skrönor och anekdoter. Skådespelaren Tomas Bolme och musikern Kristin Stenerhag bjuder in publiken till minnenas kvarter.
9:ans bord, så kallades fönsterbordet på restaurang Tennstopet på Vattugatan 8 i de gamla tidningskvarteren i Klara. Platsen var i början av 60-talet stamlokus för ett gäng begåvade och produktiva skalder och sångare som Stig Claesson, Pär Rådström, Maj Sjöwall, Per Wahlöö, Lars Forsell och Beppe Wolgers. Vid bordet satt också en 17-årig Tomas Bolme.
Regi & Scenografi: Ole Forsberg
Kostym: Elisabeth Hertzberg
Ljus: Palle Bjurström
Lycko-Pers resa Av August Strindberg Strindbergs Intima Teater
Lycko-Pers resa” är en av de märkligaste pjäser som Strindberg skrivit. Han är i högform. Han är rolig, finurlig och gravallvarlig. Han är stollig och klok som en pudel. Här finns tomtar på loftet och råttor i trossbotten, talande statyer och kvastar. Det bjuds på ung kärlek och brustna illusioner. ”Lycko-Per” är ett sagospel om pojken Per som vandrar ut i världen för att söka lyckan. Det är äventyr på julafton som har allt. En önskering. Ett kyrktorn som öppnas mot friheten. Så börjar Strindbergs vandringsdrama.
Medverkande: Henrik Dahl, Nina Jeppsson, Mattias Lech, Jonas Nilsson, Lotta Ramel, Janne Tavares, Oskar Thunberg, Sara Turpin.
Regi: Richard Turpin. Musik: Janne Tavares. Scenografi: Sören Brunes. Kostym: Ulrika van Gelder. Mask: Siv Molin Glans. Ljus: William Wenner. Byggmästare: Pelle Wittsäter. Kostymassistent: Ann-Marie Fritiofsson, Maja Björquist, Sigrid Green. Regiassistent: Johanna Holmström. Föreställningstekniker: Charlotta Halleröd. Producent/Press: Katharina Lind. Fotograf: Bengt Wanselius. Grafikisk form - affisch M-A-N-I. Grafikisk form - program Katarina Johansson. Teaterchef: Ture Rangström.
19 december Utsålt!
12 januari
18 januari Utsålt!
19 januari Utsålt!
26 januari.
Getrude Stein Getrude Stein Getrude Stein av Marty Martin, i regi av Carolina Frände
nyöversättning av Bodil Malmsten Stockholms stadsteater, Lilla scenen
I rollen: Gunilla Röör
Hon var radikal och normbrytande. Nu flyttar Gertrude Stein – en av Paris största
kulturpersonligheter – in på Stockholms stadsteater.
Illustration: Stina Wirsén
Det regnar. Och i morgon ska Gertrude Stein och Alice B Toklas flytta ut från 27, Rue de Fleurus.
Det
är mycket som måste packas men det är förstås Alice uppgift. Gertrude Stein röker och tänker på åren
som gått och människor som hon mött.
Hon tyckte mycket om Picasso! Och om Hemingway och Scott
Fitzgerald – även om det var svårt att stå ut med deras fruar. Framför allt tänker hon på det
anspråksfulla i att vara ett geni.
Det var Gertrude Stein som myntade uttrycket ”en förlorade generation”, amerikanskan som blev en
av Paris största kulturpersonligheter under tidigt 1900-tal. Hon var radikal och normbrytande, levde i
ett öppet lesbiskt äktenskap, och hennes intresse för modern konst gjorde antagligen vännerna Pablo
Picasso och Henri Matisse till några av de största konstnärerna genom tiderna.
Tillsammans med sin bror Leo stöttade Gertrude Stein konstnärerna genom att köpa deras konst och
bjuda hem dem till sin salong. Vad som många ansåg vara skräp blev sedan erkänd konst.
Gertrude Stein var också författare och hennes språk liknade ingen annans. Hon skrev bland annat
”Alice B. Toklas självbiografi”, om sin livskamrat som hon levde med till sin död 1946. Boken blev en
bästsäljare.
Scenografi och kostym: Daniel Åkerström-Steen
Ljus: Karl Svensson
Mask: Patricia Svajger
@ Så här tycker vi om föreställningen.m
Extremt avskalat, extremt naket, extremt välspelat!
Gunilla Röör är fullständigt lysande som Gertrude Stein, där hon flyttar in på scenkanten på Stockholms stadsteater. Och som hon flyttar in! Det känns inte teater, det känns mer installation, mer som ett konstverk. Scenen består av ljusa träskivor i fonden, med ett trappsteg mellan publik och scen. Där finns blinkande strålkastare riktade mot publiken som stundtals oroar, stundtals lugnar. Allt fokus riktas på Gunilla Röör/Gertrude Stein där hon sittande på scenkanten med ett glas vatten som enda rekvisita berättar om sitt förhållande till konsten och Picasso, Hemingway, Scott Fitzgerald och deras obegripliga fruar. Men det är även en berättelse om den tidens Paris och om brodern Leo och förhållandet med Alice B Toklas. Det är en uppvisning i monologens konstart där Gunilla Röör tillför en ytterligare dimension som vi sällan sett maken till. Bodil Malmstens nyöversättning tar fasta på de överklassklingande långa vokaler som stundtals blir till komiska parafraser i berättelsen - och som i Carolina Frändes regi blir till ett alldeles eget självlysande konstverk.
31/3 premiär Till Damaskus av August Strindberg
regi Karl Dunér Dramaten, Stora scenen
Ett Strindbergskt drömspel där vi möter författaren
”Den okände” på en inre och yttre vandring.
I denna uppsättning används alla tre delarna av Till Damaskus. Uppsättningen är en del av Strindbergsåret 2012.
Medverkande:
Johan Holmberg, Niklas Ek, Malin Ek, Irene Lindh m fl.
______________________________________________
Rut och Ragnar av Kristina Lugn
Regi Jan-Olof Strandberg Stockholms Stadsteater, Lilla scenen
I rollerna: Meta Velander och Ingvar Kjellson
Meta Velander gör sin 167:e roll på Stockholms stadsteater och får sin make
Dramatenveteranen Ingvar Kjellson som motspelare när Jan-Olof Strandberg
gör debut
som regissör på Stockholms stadsteater.
En dag för länge sen lovade Rut och Ragnar varandra evig kärlek. Nu har det blivit hög tid att avge ett nytt löfte. Att för alltid lämna varandra ifred.
De börjar dela upp sina gemensamma ägodelar. Men hur ska de dela upp drömmarna? Och de gemensamma minnena?
Meta Velander och Ingvar Kjellson.
Fotograf: Privat/Stockholms stadsteaterer
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Magdalena Åberg
Ljus Alarik Lilliestierna
Ljud Terese Johansson
Mask Maria Lindstedt
@ Så här tycker vi om föreställningen!
Suverän tolkning av Kristina Lugns text!
I och för sig så är det här veteranernas kväll. Och vilken kväll det blir. Jan-Olof Strandbergs känsliga regi passar föreställningen perfekt. Här är det över 200 år av teatervana som alldeles självklart blixtrar samman på Stadsteatern lilla scen. Det är jobbigt, träffande och understundom alldeles underbart komiskt. Här finns publikens kärlek till ensemblen, men även kärleken till teatern. Kristina Lugns text ( med visst stöd av Allan Edwall) är fräck och framåtdrivande och pekar på företeelser som kan kännas självklara men som landar i en djup botten av kärlek, självförakt och djup, djup mänsklig samvaro. Tillkortakommanden i mänskliga föreningar leder till antingen kärlek eller hat. I de allra flesta fall leder de till bådadera. Det är kontexten i Kristina Lugns pjäs. Det blir stående ovationer på premiärkvällen! Inte konstigt - det är träffande - och alldeles lysande framfört.
Hedda Gabler Av Henrik Ibsen
Regi: Eva Dahlman Dramaten, Stora scenen
Dags för klassikern Hedda Gabler, med Maria Bonnevie i huvudrollen.
Regisserar gör Eva Dahlman, som senast på Dramaten regisserade succén En handelsresandes död.
I Henrik Ibsens klassiker möter vi en av världsdramatikens mest omdiskuterade kvinnoroller: Hedda Gabler. Hon är å ena sidan elak och manipulativ, å andra sidan ett uttryck för den maktlöshet en människa kan uppleva när hon är utan möjlighet att påverka sitt liv.
I rollerna: Maria Bonnevie, Peter Andersson, Christopher Wagelin, Lotta Tejle,
Sofia Pekkari, Peter Engman
Översättning Klas Östergren
Scenografi och kostym Lehna Edwall Ljus Torkel Blomquist Peruk och mask Peter Westerberg, Linda Hyllengren
Översättning: Sara Stridsberg
Medverkande: Andrea Edwards
Regi, ljus och scenografi: Erik Holmström
Regi – och scenografiassistent: Torulf Lööw
Producent: Ellen Lindhagen
Turteatern och Counterforce Produktion/CP välkomnar till en stunds avprogrammering. När manligheten har gjort hela världen till ett skitställe så skapar vi en plats för ohämmad vrede, kamplystnad och kärlek.
SCUM-Manifestet är en av litteraturhistoriens starkaste texter. Den är världsberömd, ökänd och ändå okänd. Den är hatad och älskad, ofta utan att ens ha blivit läst. För oss är den något vi inte kan komma undan. Den är konfrontation, grova överdrifter, glasklara sanningar, febriga utopier, djupa insikter, parodi, kärlek och uppror. Den tillåter sig att vara hög och låg, möjlig och omöjlig.
Eftermiddagsteater
"Freuds sista möte" av Mark St. Germain
regi Stina Rautelin Stockholms stadsteater, Soppteatern
Med start i december öppnar Klara Soppteater portarna även på eftermiddagen.
Varje tisdag och fredag klockan 16 kan man avrunda dagen med eftermiddagsteater
och tilltugg på Klara Eftermiddag. Först ut på scen i den nya satsningen blir den hyllade Freuds sista möte (Freud’s Last Session) som här får Europapremiär.
Översättning Eva Runefelt
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
I rollerna: Tomas Bolme och Ole Forsberg
I denna hyllade pjäs av Mark St. Germain äger ett fiktivt möte rum mellan den legendariske psykoanalytikern Sigmund Freud och författaren C.S. Lewis. Året är 1939 och C. S. Lewis är professor vid Oxford, övertygad kristen och en ganska okänd författare. Han har inte ännu skrivit böckerna om landet Narnia. Freud är gammal och mycket sjuk. Han befinner sig i London på flykt undan nazisterna när han bjuder in C.S. Lewis för ett samtal. Lewis tror att han kallas till Freud för att förklara sig angående satirbilden av Freud i sin senaste bok. Snart märker han dock att besöket har en mycket djupare agenda. Samma dag som andra världskriget bryter ut möts så Freud och Lewis. Två veckor senare bestämmer sig Freud för att ta sitt liv.
24/3 premiär Paradisets barn av Jacques Prévert
regi Ellen Lamm Dramaten, Lilla scenen
En kärlekshistoria som rör sig mellan fantasi och verklighet, där teatern och världen utanför vävs samman. Ursprungligen en hyllad fransk spelfilm från 1945.
Ellen Lamm har nyligen satt upp succéerna Jane Eyre (2009) på Dramaten och Brev från Eric Ericson (2010) på Unga Dramaten.
Medverkande: Hamadi Khemiri, Elin Klinga, Erik Ehn, Andreas Rothlin Svensson, Filip Alexandersson, Rolf Skoglund m fl.
______________________________________________
Ingen mans land av Harold Pinter
regi: Lena T Hansson Stockholms stadsteater, Lilla scenen
No man’s land hade urpremiär på The Old Vic i London 1975.
Pjäsen brukar räknas till Harold Pinters ”memory plays” –
pjäser om minnet och kampen om det förflutnas sanningar.
Foto:Sarah Bolmsten
Två mogna herrar i Londonnatten. Spooner och Hirst möts – över åtskilliga sejdlar öl – på en pub i Hampstead. De fortsätter hem till Hirsts villa, dricker vidare, diskuterar litteratur, ifrågasätter varandra, minns fel, talar sanning eller ljuger vilt. Och vad är alls sanning på Hampstead Heath? Var herrarna verkligen bekanta i Oxford? Är de båda verkligen författare? Har Hirst förfört Spooners fru? Och var det Spooner som drunknade i Hirsts dröm? Eller är det kanske bara spriten som är riktigt sann här?
I rollerna
Hirst Lars Lind
Spooner Peter Haber
Foster Joakim Gräns
Briggs Jonas Hellman-Driessen
Översättning Nils Gredeby
Scenografi och kostym Peter Holm
Ljus William Wenner
Ljud Jens Ingolf och Ola Stenström
Mask Anna Jensen Arktoft
Tjuvar är en humoristisk samtidstragedi om tolv personer vars öden på olika vis korsas. Tolv personer som varken kan hantera ensamhet eller nära relationer, och som kanske lever mer i fantasin än i verkligheten. Pjäsen är både en rolig och smärtsam kritik av det moderna samhället, samtidigt som den ställer de eviga frågorna: vem är jag? Och vart är vi egentligen på väg?
I rollerna: Johan Holmberg, Annika Hallin, Hannes Meidal,
Jessica Liedberg, Magnus Ehrner, Malin Ek, Shima Niavarani, Claes Ljungmark, Lotta Tejle, Björn Granath, Lil Terselius, Filip Alexanderson
Översättning Maria Tellander Regi Jenny Andreasson Ljus- och videodesign SUTODA Scenografi och kostym Marika Feinsilber Peruk och mask Nathalie Pujol, Linda Hyllengren
5/10 2011 premiär
______________________________________________
Angels In America DEL 1 Millennium
DEL 2 Perestroika Av Tony Kushner
Regi Eva Dahlman Stockholms Stadsteater, Klarascenen
Angels in America är en poetisk, febrig och ömsint skildring av en tid,
en storstad, en smältdegel
av människor, nu levande och döda,
förenade i ett ögonblick av historien.
Foto: Carl Thorborg
New York 1985. Ronald Reagan är president i USA och ännu finns det ingen romsmedicin för
den nya tidens sjukdom, aids. Den som urskillningslöst och jämlikt drabbar homosexuella,
narkomaner, hemlösa och stjärnadvokater.
Prior, en ung man med anor från själva moderfartyget Mayflower, har fått ”dödsängelns kyss” på
sin skuldra – en första varning. Tyvärr har hans pojkvän Louis ingen talang för döden. Han drar.
Mormonhustrun Harper oroar sig för ozonskiktet, ensam i lägenheten medan hennes man Joe
har sina hemligheter. Advokaten Roy Cohn är en heterosexuell man med makt som ligger med
män. Men också Roy får smaka på maktlösheten.
I rollerna:
Prior Walter Ola Rapace
Louise Ironson Emil Almén
Hanna Pitt Bergljót Arnadóttir
Roy M. Cohn Allan Svensson
Joseph Porter Pitt Johannes Bah Kuhnke
Harper Amaty Pitt Ida Engvoll
Belize Peter Gardiner
Ängeln Lena B Eriksson
Scenografi och kostym: Lehna Edwall
Ljus: William Wenner
Mask: Maria Lindstedt
Ljud: Michael Breschi och Håkan Åslund
Vänner av Alan Ayckbourn Stadsteatern, Lilla scenen
Colin är nybliven änkling. Visst vore det fint om de gamla vännerna kunde samlas för att muntra upp honom? Diana ordnar en fest.
Men hennes man Paul låtsas glömma alltihop, Gordon blir hastigt sjuk och Evelyn är helt ointresserad.
Det slutar med ett nervöst sammanbrott.
Och det är inte Colins.
Medverkande: Allan Svensson, Bergljót
Arnadóttir, Jan Mybrand, Jessica
Heribertsson, Elisabeth Carlsson, Jacob
Nordenson
29/9 2011 premiär
______________________________________________
13/10 nypremiär "Hair" Av Gerome Ragni och James Rado
Regi: Ronny Danielsson Stockholms stadsteater, Stora scenen
Utsvängda brallor och rufsiga hårmanar. Trånande kroppar och sångnummer att skråla med i.
Age of Aquarius, Let the Sunshine In, I Got Life…
Absolut odödliga är låtarna i den största rockmusikalen av dem alla, Hair. Om ett
gäng unga hippies i New York i slutet av 60-talet som gör fingret åt vuxenvärldens
normer och begränsningar.
Revolt, fritt sex, droger och fred på jorden
– allt är möjligt …
Foto: Carl Thorborg
I rollerna som vuxna:
Bengt Järnblad
Rolf Lydahl
Claire Wikholm
Eva Stenson
Gänget:
Claude Albin Flinkas
Berger Fredrik Lycke
Hud John-Alexander Eriksson
Woof Oscar Pierrou Lindén
Paul James Lund
Walther Philip Jalmelid
Ronny Francisco Sobrado
Apache David Joseph
Hiram Camilo Ge Bresky
Emmarett Kalle Malmberg
Sheila Sara Jangfeldt
Jeanie Anna-Maria Hallgarn
Dionne Joanna Perera Eriksson
Crissy Kitty Chan
Linda Eva Rexed
Natalie Cilla Silvia
Mary Christina Lootus
Susannah Frida Modén Treichl
Leata Nadia Hussein-Johansen
Ronny Emil Nyström
Sally Cecilia WrangelMusik: Galt Mcdermot
Översättning: Rikard Bergqvist
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Camilla Thulin
Ljus: Lars Östbergh
Koreografi: Roger Lybeck
Musikarrangemang: Martin Östergren
Köpmannens kontrakt Av Elfriede Jelinek
Regi: Mellika Melouani Melani. Dramaten
Köpmannens kontrakt är ett rasande utbrott om bankväsendets sanna natur i kapitalismens slutskede. Ett brutalt och poetiskt ordflöde om marknadsvärdena.
Översättning och bearbetning Magnus Lindman
Scenografi, kostym och ljus Bengt Gomér
Video Sutoda/Daniel Andersson
Musik Dror Feiler
Peruk och mask Trille Hvidfeldt
I rollerna: Per Grytt, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Andreas Rothlin Svensson, Janna Granström m.fl.
17/9 2011 premiär
________________________________________________
Orestien i en stram
borgerlig 1930-talssalong Regi Tobias Theorells Stadsteatern
Ett
kammardrama om en kärnfamiljs upplösning. Som Klytaimestra, en av världsdramatikens
främsta kvinnoroller, ser vi Ann Petrén.
Det långa kriget i Troja är äntligen slut och Agamemnon (Lennart Jähkel) återvänder segerrik till
Argos och sin hustru Klytaimestra (Ann Petrén). Hon har under alla år velat utkräva hämnd eftersom
han offrade deras dotter Ifigenia för att säkra krigslyckan. Hon mördar sin make och tar makten men
samtidigt blir parets två andra barnen Orestes (Andreas Kundler) och Elektra (Kirsti Stubø) sin mors
fiender. Orestes mördar i sin tur sin mor men blir då själv jagad av hämndgudinnor och måste bege
sig till gudinnan Athena (Maria Solomaa) för att få sin dom.
Översättning & bearbetning Lars Forssell
Regi Tobias Theorell
Scenografi/kostym Magdalena Åberg
Ljus Torkel Blomqvist
Ljud Michael Breschi/Håkan Åslund
Mask Susanne von Platen
I rollerna:
Agamemnon Lennart Jähkel
Klytaimestra Ann Petrén
Aigisthos/ Kör del III Richard Forsgren
Kassandra/Athena Maria Solomaa
Orestes/Kör del I Andreas Kundler
Elektra/Kör del I & III Kirsti Stubø
Kör 1 Camilo Ge Bresky
Kör 2 Fredrik Lycke
Kör 3 Lilian Johansson
Kör 4 Sara Jangfeldt
______________________________________________
Jeppe på berget Av: Ludvig Holberg
Regi: Ole Anders Tandberg Stockholms stadsteater, Lilla scenen
Vad är dröm? Vad är verklighet?
Jeppe - en modern komedi om mänsklig galenskap
Foto: Carl Thornborg
Jeppe är bara en fattig bonde.
En ”working class hero” enligt honom själv och John Lennon.
Hunsad av förvaltaren som kräver betalning för arrendet till hans usla torp och hunsad av frun Nille.
Hon som nu skickar i väg honom hela vägen till Tomelilla för att köpa två flaskor såpa ”till priset av
en”. Under tiden som hon själv är otrogen med slaktaren!
Jeppe super upp pengarna i stället.
Sen slocknar han stupfull. Och vaknar upp någon helt annan stans - i en elegant skräddarsydd
kostym.
Är detta paradiset?
Eller ett övergrepp.
I rollerna:
Jeppe: Leif Andrée
Nille: Frida Hallgren
Jakob: Christer Fant
Greven: Sten Ljunggren
Grevens dotter: Ann-Sofie Rase
Grevens äldsta son: Emil Almén
Grevens yngsta son: Joakim Gräns
Översättning: Lucas Svensson
Scenografi och kostym: Maria Geber
Ljus: Sutoda
Ljud: Niklas Nordström och Tomas Florhed
Mask: Ulrika Ritter
@ Så här tycker vi om Jeppe på berget.
En bländande föreställning!
Leif Andrée är Jeppe på berget, det är hans föreställning. Denna ömkliga Jeppe ges en mustig karaktär i Leif Andrées lysande tolkning. Svår att tycka om, svår att tycka illa om. Det är en mörk och brutal historia med sanslöst komiska inslag som handlar om bonden som super sig bortom sans och redlighet, bortom dröm och verklighet…
Scenografin är bland det vackraste vi sett på en teaterscen. En upplevelse i sig. Ljus och projektion ger kostym och mask en alldeles egen dimension.
Det är en utmärkt ensemble som med driv berättar denna gripande historia där Frida Hallgrens Nille visar sig vara en baddare på att dela ut smockor. Ludvig Holbergs berättelse från 1700-talet fungerar alldeles enastående 2011
i Ole Anders Tandbergs regi och bearbetning.
Missa inte Leif Andrée som Jeppe på Stadsteatern!
Recension Jeppe på berget.
WhatsOnStockholm.nu
2011-08-28
Natten är dagens mor av Lars Norén
regi: Björn Melander Dramaten, stora scenen
Detta är Lars Noréns genombrottspjäs som dramatiker och pjäsen skapade en ny tradition inom svensk teater. Det är en berättelse om en tid kring 1950-talet som präglat mycket av vår samtid. En pjäs med rötter i antiken såväl som den moderna europeiska respektive amerikanska teatertraditionen.
Ett skådespel där vi möter en familj som driver hotellverksamhet och kämpar för att klara sig, såväl ekonomiskt som änslomässigt. Den alkoholiserade fadern driver de övriga familjemedlemmarna till sammanbrott. Men här avslöjas också familjens djupare bindningar där kärlekslängtan visar sig som starkast när mörkret är som djupast.
Örjan Rambergs kväll! På tre stora skärmar högt uppe på väggarna, ovanför ett drömlikt och roterande hus helt i vitt, ses projektioner av tåg, landskap och hus.
På scengolvet det slitna hotellköket där livet levs, det helvetiska livet, livet i den dysfunktionella familjen. Här roterar allt kring Martin, den försupne hovmästaren och hotellägaren Martin, som gestaltas så lysande av Örjan Ramberg att man faktiskt tycker sig känna lukten av gammal fylla, svett och ångest sippra ut i salongen.
Och det är lika bra att konstatera det – det är Örjan Rambergs kväll. Man tycker synd om honom – faktiskt – och man avskyr honom, för hans egoism och för hans elakheter och lögner. Hustrun Helen spelas av Irene Lindh med total närvaro och självklar smärta, men med en kanske lite väl avskalad spelstil som gör att Ramberg kan ta över lite väl mycket. Rikard Lekander och Niklas Engdahl är trovärdiga som de båda bröderna Ricky och Frank, berövade sin dåtid, nutid och framtid, och i ständig kamp och i ständigt slagsmål med varandra och livet. I en förtvivlad stund visar de sin ömhet för varandra i en omfamning som inger hopp om framtiden. Lars Noréns text är ett mästerverk, som kan och tål att spelas om och om igen!
Recension "Natten är dagens mor"
WhatsOnStockholm.nu
2011-10-24
Vit, rik, fri... av Cristina Ouzounidis Stockholms stadsteater, Bryggan
I rollen: Ann Petrén
Hyllade regissören och dramatikern Christina Ouzounidis sätter för första gången upp en
föreställning på Stockholms stadsteater. I en specialskriven pjäs för Ann Petrén gräver hon i
begreppen vit, rik, fri. Monologen tar avstamp i Orestien där Klytaimnestra hämnas sin dotters
död.
Foto:Sarah Bolmsten
Scenen är hennes
i alla fall i en timme
Hon tänker tala om frihet.
Det är inte sant att vi är fria.
Det finns alltid en begränsning
Klytaimnestra hade allt,
gift med en kung
av det segrande folket.
Vit, rik, fri,
och iskall mörderska.
Valde hon att döda sin make?
Det var logiskt, ja.
Hon borde ha gjort det långt tidigare.
Ibland är våldet enda lösningen.
Men var det ett val i frihet?
Är vi någonsin fria?
Scenografi, kostym och ljus: Johan Bergman
Jenny Ljungberg
Mask: Patricia Svajger
@ Så här tycker vi!
Vit, rik, fri...
- Ann Petrén bjuder på en svindlande språkresa!
Ann Petrén äger scenen i den här föreställningen. Det är bara att konstatera.
Hon spelar med pauseringar, blickar och till synes förvirrade gester, men det är den skarpa tolkningen av texten som gör det här till lysande teater. Föreställningen testar hur den grekiska mytologin passar in i vårt västerländska tänkande. Christina Ouzounidis text ger språket i Ann Petréns gestaltning vingar som lättar och flyger rakt in i tanken, stundtals medvetet rörigt, stundtals medvetet skarpt och filosofiskt.
Det är en intelligent lek, både spännande och rolig. Man får tänka till.
Det är teater, det finns ett manuskript, det är inte hemma hos Ann Petrén.
Välkommen till en svindlande språkresa på en dryg timme.
1/10 premiär
Jobs lidanden En pjäs av Hanoch Levin
Regi: Philip Zandén Judiska teatern
Judiska Teatern gör en bred satsning på en av de mest framstående,
mest spelade och mest omstridda dramatiker Israel någonsin haft:
fredskämpen Hanoch Levin (1943-1999).
Alla tänker vi – det händer inte mej. Olyckan händer inte mej. Det mest fruktansvärda händer inte. Inte mej. Men om det hände. Om du plötsligt blev av med allting. Hus, hem, barn, pengar, vänner, kläder, mat. Och om du dessutom överfölls av en fruktansvärd klåda. En klåda som fick dej att vråla som ett vilddjur och vrida dej på marken i helvetiska plågor. Och om en soldat, från en främmande makt, ställde dej inför valet att antingen förneka allt du tror på eller bli spetsad på en påle.
Om det hände.
Skulle du fortfarande påstå att det inte hände? Inte hände dej?
I rollerna: Magnus Roosmann (Job), Per Sandberg, Bashkim Neziraj, Erik Magnusson, Joel Spira, Christoffer Nordenrot, Leif Sandqvist
Översättning: Ervin Rosenberg Dramaturg: Susanne Marko
Scenograf: Lars Östbergh Ljusdesigner: Linus Fellbom Kostym: Behnaz Aram
Kompostiör: Henrik Rambe
I den klassiska komedin Zpanska flugan kretsar handlingen kring det amorösa snedsteg som senapsdirektör Stark (Peter Dalle) begick för 30 år sedan med en spansk dansös. Resultatet blev ett oönskat faderskap som Stark febrilt kämpar med att hemlighålla för sin högmoraliska och strama hustru (Suzanne Reuter). Dock ska det visa sig att fabrikör Stark inte är den ende mannen som under alla år betalat underhåll för barnet… Att dottern Inga Stark tar hem sin nya förälskelse som tycks veta allt om herr Starks kärleksaffärer gör det ännu svårare att hålla alla lögner i schack. När dessutom friaren Molgan Ribba (Per Andersson) anländer till familjen Starks bostad och av misstag blir kär i Ingas väninna Lisa bäddar för ytterligare förväxlingar och intriger. Vem är egentligen fadern till Zpanska flugans barn och är inte Molgan i precis samma ålder som den okända sonen?
Premiär 23/9
Revisorn av Nikolaj Gogol
regi Göran Stangertz Stadsteatern, Stora scenen
En sömnig liten stad på den ryska bondvischan. Borgmästaren och hans välmående kollegor nås av
ett oroande rykte. En anonym revisor är på väg för att kolla upp hur de sköter stadens finanser.
Nervositeten sprider sig. Vem kan det vara? Aha! En ung man har tagit in på värdshuset. Det måste
vara revisorn. I samlad trupp beger de sig dit för att göra honom sin uppvaktning.
Det har den unge mannen inget emot. Särskilt som både borgmästarens fru och vackra dotter ingår i
uppvaktningen.
Gogols Revisorn hade premiär 1836 och spelas fortfarande på teatrar världen över. Korruption, fjäsk
och smicker är dessvärre än idag tacksamma och aktuella ämnen. I Stangertz uppsättning utspelas
pjäsen på 1930-talet, då Stalin styrde och det politiska trycket var enormt. Platsen är en håla i Sibirien,
en diktatur i mikroformat, där alla – från borgmästaren och ämbetsmännen till ”vanligt” folk − avskyr att
vara.
Alla drömmer om Moskva. Och alla som kan skor sig på makten.
I rollerna:
Borgmästaren Ingvar Hirdwall
Anna, borgmästarens fru Marika Lindström
Marja, borgmästarens dotter Ida Steén
Chlestakov Henrik Johansson
Osip Mats Blomgren
Zemljanika, sjukhusdirektör Kajsa Ernst
Ljapkin, domare Bengt Järnblad
Chlopov, lärare Åke Lundqvist
Sjpekina, postmästare Odile Nunes
Bobtjinskij Michael Jonsson
Dobtjinskij Kristofer Fransson
Stepan,
poliskommissarie Steve Kratz
Kypare/Abdulin, köpman Robert Panzenböck
Underofficersänkan Eva Stenson
Statister Siw-Marie Andersson, Ann Von Essen, Sanna Persson, Lars
Helander, Simon Lavasani, Benny Rudarp
Översättning Hjalmar Dahl
Scenografi och kostym Peter Holm
Ljus William Wenner
Ljud Tony Andersson
Mask Johanna Ruben
________________________________________________
Premiär 10/9
Rött av John Logan
Regi Gerhard Hoberstorfer Liljevalchs konsthall
Rött − John Logans om konstnären Mark Rothko får
Skandinavienpremiär
på Liljevalchs konsthall i ett samarbete mellan Stadsteatern och konsthallen. Pjäsen är flerfaldigt prisbelönt, bland annat hela sex Tony Awards, däribland för bästa pjäs.
Mark Rothko (1903-1970) tillhörde den s k New York-skolan och räknas till en av de främsta abstrakta
expressionisterna. I Logans pjäs får vi möta Rothko i slutet av 50-talet när han utvecklat sin egen
speciella stil med gigantiska meditativa målningar. Han står på höjden av sin karriär men popkonsten
med Andy Warhol i spetsen börjar ta över publikens och mediernas intresse. Rothko har precis tackat
ja till det ytterst hedrande uppdraget att göra en svit om 30 muralmålningar till the Four Seasons, den
nya lyxrestaurangen som ska öppna i Mies van der Rohes Seagram Building i New York. I samma
veva tar han emot en ny assistent. Han heter Ken och är ung och idealistisk. Rothko är åldrande och
paranoid. Det blir ett möte mellan två generationer, två humör.
Mark Rothkos ateljé i New York 1959. Rothko, den moderna konstens överstepräst, gör en serie
målningar till Manhattans flådigaste restaurang. Den stora kanoniserande beställningen, det sista
steget mot evig berömmelse.
Eller säljer han sin själ?
Rothko är noga med att dölja sina tvivel för den nye assistenten Ken, som kommer till honom full av
respekt och vördnad. Men snart får Ken svårt att acceptera Rothkos totala förakt mot popkonsten och
den nya generationen konstnärer. Vad händer om han säger emot? Vågar han?
Foto: Carl Thornborg
I rollerna:
Ken Albin Flinkas
Rothko Etienne Glaser
Översättning och regi:
Gerhard Hoberstorfer
Scenografi och kostym Peter Holm
________________________________________________
Premiär 3/9
Två herrars tjänare av Carlo Goldoni
Regi Peter Langdal Dramaten, Stora scenen
I "Två herrars tjänare" från 1745 bygger Venedigs store dramatiker Carlo Goldoni
vidare på och moderniserar den gamla comedia dell´arte-traditionen.
Det betyder
fars
och fysisk komedi.
En klassisk komedi i ny version. Fart, fest och färg! Morgan Alling kommer tillbaka till Dramaten som världens mest stressade tjänare, på besök i Venedig bland kanaler och gondoler.
Tjänaren Truffaldino avbryter Clarices och Silvios förlovning med en ytterst dålig nyhet. Clarices fästman, dödad i duell, är inte alls död. Han står i själva verket utanför dörren och väntar. Eller är det inte han?
Beatrice har bestämt sig för att, utklädd till sin dödade bror, söka sin älskade Florindo som flytt efter duellen. Och Truffaldino som gärna äter för två, passar på att dryga ut kassan och tar i hemlighet anställning hos en annan herre. Ett dubbelarbete som han nu måste dölja med hjälp av en rejäl dos uppfinningsrikedom. I komedins värld handlar allt om det grundläggande: mat, pengar och kärlek!
Foto: Sören Vilks
I rollerna: Morgan Alling, Pontus Gustafsson, Hanna Alström, Hans Klinga, Jon Karlsson, Mirja Turestedt, Peter Engman, Mats Bergman, Nina Fex, André Kaliff
Musiker Erik Nilsson, Conny Laxéll
Översättning Eva Alexandersson Scenografi och kostym Karin Betz Ljus Torben Lendorph Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Lena Bouic-Wrange
@ Så här tycker vi om föreställningen.m
Vi faller pladask för Morgan Alling!
Det är Morgan Alling show på Dramaten. Och en sådan show det blir!
Det är dans, buller och akrobatik. Fullt ös i denna absurda och klassiska förväxlingshistoria från 1700-talet.
Det är fyndigt och roligt och Morgan Alling är som klippt och skuren i rollen som Truffadino som med lögner och dubbelspel målar in sig i den ena hörnan efter den andra.
Han behärskar den improvisationskonst som comedia dell´arte-traditionen bjuder, med god hjälp av publiken kan man tillägga, som verkligen är med på noterna.
Mattias i publiken som sitter på första bänk blir Allings bollplank.
Att han är församlingspedagog är som en skänk från ovan. Också han två herrars tjänare; församlingen och herren själv.
Föreställningen har ett härligt tempo. Vivaldis musik till två skickliga slagverkare som trummar på och dansar loss i en underbar koreografi med bl a annat resväskor och köksgrytor. Historien utspelar sig i Venedig och det blir mycket plask och hopp i kanalerna. Peter Langdal sätter sprätt på ensemblen som minsann får jobba hårt på stora scenen. Det är tårar, mord, och olycklig kärlek i denna fysisk teater som bjuder på den ena volten efter den andra.
Recension Två herrars tjänare.
WhatsOnStockholm.nu
2011-09-04
________________________________________________
Premiär 21/8
Duett för en av Tom Kempinski
Regi Björn Melander Dramaten, Lilla Scenen
Duett för en är ett kammarspel om hur ett livsavgörande problem tvingar
oss att konfrontera våra innersta rädslor och ändra livsinställning,
hur djupa
sorger kan tvinga oss att se världen på nya sätt
I pjäsen möter vi Stephanie Wilson och hennes psykolog, Dr. Feldmann, som hon mycket motvilligt börjar besöka efter att hon tvingats att ge upp karriären som violinist på grund av sjukdomen MS.
Något som fått henne att tvivla på sin identitet, sin inre styrka och sin mans kärlek. Och ingen finns det att skylla olyckan på, bara sjukdomen som hon inte med all envishet i världen kan besegra.
Den brittiske dramatikern Tom Kempinski skrev Duet for one 1980. Samma år sattes den upp i London där den blev en omedelbar succé. Framgången fortsatte på Broadway där den togs upp 1981. 2009 blev den åter en stor framgång i London när den på nytt sattes upp. Den har även filmats med Max von Sydow och Julie Andrews.
I rollerna: Reine Brynolfsson, Melinda Kinnaman
Översättning Lars Björkman Scenografi och kostym Jan Lundberg Ljus Roger Larsson Peruk och mask Lena Strandmark
@ Så här tycker vi om föreställningen.m
Brilliant kammarspel med två lysande aktörer!
Det är ett tungt drama som spelas upp. MS är en svår sjukdom som inte går att bota, enda lindringen är bromsmedicinering. Stephanie Wilson (Melinda Kinnaman) har på grund av detta fått ge upp sin karriär som framstående violinist, hela hennes liv var musiken, nu kämpar hon för att inte helt förlora sin identitet.
Pjäsen utspelar sig hos psykoanalytikern Daniel Feldmann (Reine Brynolfsson) och hans mottagning. Stephanie är mot sin vilja ditskickad av sin man, en framstående kompositör mitt i karriären. Nu är hon där. Öga mot öga med den som förväntas lyssna och föra henne vidare i sin ångest, frustration och sitt lidande.
Spelet utvecklar sig till en lek om vem som tar initiativet vid mötena på mottagningen. En katt-och-råttalek som blottläger oanade svängningar om makt, identitet och initiativ.
Det är två lysande aktörer som spelar upp denna fascinerande text signerad Tom Kempinski. Pjäsen bygger på en sann historia om Jacqueline Du Pré, en framstående cellist, drabbad av MS.
Björn Melanders lyhörda regi tar känsligt vara på tystnad, ilska och frustration. Även scenbilden är utsökt, precis som pjäsen i helhet.
Recension Duett för en.
WhatsOnStockholm.nu
2011-08-21
________________________________________________
Ett år av magiskt tänkande Av: Joan Didion
Regi:
Tatu Hämäläinen Teater Galeasen
Monolog efter den amerikanska
författaren Joan Didions bok om
sorgen efter makens död.
Romeo & Julia av William Shakespeare Regi: John Caird Dramaten
Foto: Sören Vilks
Världens mest berömda kärlekshistoria är tillbaka på Dramatens stora scen. När den hyllade Shakespeare-tolkaren John Caird nu regisserar Romeo & Julia söker han pjäsens rötter med en ung ensemble och en publik som, liksom under Shakespeares egen tid, omringar spelplatsen.
Romeo & Julia hör till världsdramatikens mästerverk. Med poesi och utsökt sensualism skildrar Shakespeare ungdomar drabbade av den första stora förälskelsen. En förälskelse som är förbjuden och absolut tabu, därför att det råder brutal fiendskap mellan de släkter de tillhör.
I rollerna: Christoffer Svensson, Sofia Pekkari, Magnus Ehrner, Peshang Rad, Zardasht Rad, Niklas Engdahl, Pierre Wilkner, Gunnel Fred, Davood Tafvizian, Rikard Svensson, Daniel Nyström, Jonas Bergström, AnnaKarin Hirdwall, Erik Ehn, Per Mattsson, Kicki Bramberg, Mattias Silvell, Martin Eliasson, Klara Bendz
Översättning Göran O Eriksson Regi John Caird Scenografi och kostym David Farley Ljus Torben Lendorph Peruk och mask Barbro Forsgårdh, Peter Westerberg
Huset vid flon av Kjell Johansson
regi Niklas Hjulström Stadsteatern, Klarascenen
Folkhemsbygge, framtidshopp och klassresan från
Midsommarkransen.
Nu flyttar Kjell Johanssons hyllade romantrilogi De utsatta in på teaterscenen för första
gången. Huset vid flon, regisserad av Niklas Hjulström, blir höstens första urpremiär.
Eva törs inte lita på sina minnen.
1900-talet går mot sitt slut när hon söker upp sina kusiner som hon inte träffat sen hon var barn på 50-
talet. Då tillbringade Eva och hennes bror Einar en sommar i pappans gamla barndomshem.
Där bor
kusinerna fortfarande kvar, förtidspensionerade och på kant med samhället.
Det var här deras pappa Johan växte upp.
Det var hit han aldrig ville återvända.
Johan Johansson med alla sina drömmar.
Hur gick det med dem?
Scenografi och kostym Lisa Hjertén
Musik Per Störby
Ljus Patrik Bogårdh
Ljud Michael Breschi, Håkan Åslund
Mask Sara Englund, Frida Johansson
Musiker: Per Störby, Malin-My Wall,
Johanna Dahl
I rollerna:
Eva, Anja Lundqvist
Johan, Göran Ragnerstam
Einar, Anders Johannisson
Anna/Socialsekreterare, Katarina Ewerlöf
Yvonne/Mormor, Lena Nilsson
Axel m fl roller, Jonas Hellman-Driessen
Bruno/Roffe, Mats Qviström
Sixten m fl roller, Sven Ahlström
Morfar m fl roller, Ralph Carlsson
@ Så här tycker vi om föreställningen.m
Skickligt berättad historia, men ack så dyster!
Det är en skickligt berättad historia. Ingen tvekan om den saken. Hjulströms regi bjuder på ett sjudande och mustigt drama signerat Kjell Johansson.
Det är stökigt på scenen. Allt skriker kaos.
Pjäsen inleds med att ungdomarna Eva och Einar rensar upp efter sin bortgångna mamma. Det är början till historien som beskriver deras uppväxt och umbäranden i Midsommarkransen. Ett område som var en tidstypiskt arbetarstadsdel tillsammans med Hägersten, Lilla Essingen, Kristineberg och Aspudden för att nämna några likheter i 30- och 40-talets Stockholm.
Det var hårda tider som tärde på familjeliv och umgänge. Frånvarande pappor och resignerade mammor och barn och ungdomar som riskerade att hamna i brottslighet och arbetslöshet. Känns mönstret igen? Utanförskap och klasstillhörighet.
London, Rosengård, Partille...?
Utsatthet och segreation är stora och svåra frågor då som nu.
Vacker och smäktande musik med en trio som integrerats i föreställningen väver samman drömmar, kaos och verklighet. Flera fina skådespelarinsatser, men vi vill så gärna ge en extra eloge till Anja Lundgvist som spelar dottern Eva med en energi som imponerar.
Ett gripande porträtt som talar till hjärtat.
Recension Huset vid Flon
WhatsOnStockholm.nu
2011-08-21
En handelsresandes död av Arthur Miller
Regi Eva Dahlman Dramaten, lilla scenen
Krister Henriksson som Willy Loman i ”En handelsresandes död”
I rollerna:
Krister Henriksson, Lena Endre, Christopher Wagelin, Martin Wallström, Jan Waldekranz,
Jon Karlsson, Kristina Törnqvist, Simon J Berger, Omid Khansari
Översättning Jacob Hirdwall Scenografi och kostym Lehna Edwall
"Den girige" av Molière
regi Gösta Ekman Dramaten, Lilla Scenen
Hur kan man vara så fantastiskt omåttligt urbota snål och girig att pengahungern förpestar alla mänskliga relationer in i minsta själsskrymsle. Ja, hur kan den girige Harpagon vara så otroligt förälskad i sitt eget kassaskrin att han går i blodigt krig med sin egen son Cléante och sin dotter Elise – och är blind för deras unga längtan efter kärlek och eget liv?
I rollerna: Johan Rabaeus, Christoffer Svensson, Ellen Mattsson, Peter Engman, Rebecka Hemse,
Marie Richardson, Hans Klinga, Erik Ehn, Per Svensson m fl
Översättning Allan Bergstrand Scenografi Nina Fransson Kostym Camilla Thulin Ljus Magnus Kjellberg
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Anna Olofsson
Molière (1622-1673) är teatermannen som i en omvälvande tid skrev och iscensatte en lång rad märkvärdiga teaterpjäser som aldrig upphör att fängsla teaterpubliken – för många är Den girige den allra märkvärdigaste.
@
Så här tycker vi om föreställningen!
Det är Johan Rabaeus kväll med stöd av Marie Richardson. Molière förknippas ju ofta med spring i dörrar, yviga gester och farsartade historier. Så också här. En konventionell uppsättning tycker vi. Vi som sett Jan Olof Strandberg som Harpagon (1989) på samma teater och kanske även sett den franske komikern Louis de Funès, på bioduken har här några synnerligen kompetenta kontrahenter att jämföra med. Föreställningen känns blek. Kanske beror det på scenografin som precis som i så många andra föreställningar just nu går i modefärgen grått. Det är på gränsen att det börjar bli tjatigt att recensera alla dessa scenrum som tävlar om att vinna
bäst-i-grått-klassen.
"Den girige" är en mustig föreställning som här går lite på sparlåga.
Det förvånar, förväntningarna var höga på Gösta Ekman som man tycker skulle vara som klippt och skuren att regissera denna föreställning.
Ändå är det inte dåligt, det är svårt att helt misslyckas med denna klassiker och den som går dit för att se Johan Rabaeus som Harpagon kommer inte att bli besviken och Marie Richardson blir då en extrabonus som heter duga för att inte tala om Hans Klinga som härmed givit självbelåtenheten ett ansikte.
Men som helhet, tja...
____________________________
